Innehåll som raderades Innehåll som lades till
Definiendum (Diskussion | Bidrag)
Ingen redigeringssammanfattning
Kasus status i moderna språk: – Förtydligamall efter klargörande.
Märken: Mobilredigering Redigering via mobilsajten Avancerad mobilredigering
 
(39 mellanliggande sidversioner av 31 användare visas inte)
Rad 1:
:''{{För |det rättsvetenskapliga begreppet, se [[casus]]''.|Casus}}
 
'''Kasus''' är en [[grammatisk kategori]] för [[nomen]] (eller [[nominalfras]]er<ref>Ulf Teleman, StaffanHellberg och ErikAndersson, ''Svenska Akademiens grammatik''. Stockholm 1999. {{ISBN|978-91-1-303213-9}}</ref>), som markerar dessas funktion i satsen. I första hand gäller det pronomen och substantiv – samt substantiverade former av övriga nomen. I många språk som använder kasus [[kongruensböjning|kongruensböjs]] dock andra nomen, som räkneord och adjektiv (samt adjektiviskt använda particip), med huvudordet. Allra vanligast är denna kasuskongruens hos språk där [[adjektivattribut]] i allmänhet placeras efter huvudordet.
'''Kasus''' är en [[grammatisk kategori]] för [[nomen]] ([[substantiv]], [[adjektiv]], [[pronomen]], [[räkneord]] och [[particip]]), som markerar dessas funktion i satsen.
 
Kasus ses traditionellt som en [[böjning (grammatik)|böjningskategori]], men kan i en del fall betraktas som [[avledning]] – eftersom flera kasus får substantiv att fungera som [[adverbial]].
I första hand gäller det substantiv och pronomen samt substantiverade former av övriga nomen, men i många kasusspråk [[kongruensböjning|kongruensböjs]] adjektiv, räkneord och adjektiviskt använda particip alltid med huvudordet. Allra vanligast är denna kasuskongruens hos språk där [[adjektivattribut]] i allmänhet placeras efter huvudordet.
 
Det råder delade meningar (bland språkbeskrivarna) om statusen för olika kasus i olika språk. Detta beror ofta på förändringar i språket under tid och problem med gränsdragning för när ett visst fenomen har spelat ut sin roll i språket. Det här har bland annat lett till stor oenighet om hur många kasus vissa språk har; till exempel har svenskan allt från inga till tre kasus beroende på vem man frågar.
Kasus ses traditionellt som en [[böjning (grammatik)|böjningskategori]], men eftersom flera kasus får substantiv att fungera som [[adverbial]], kan det i en del fall betraktas som [[avledning]]. Vissa lingvister delar in kasus i rent grammatiska, företrädesvis [[nominativ]], [[genitiv]], [[ackusativ]], [[dativ]], [[partitiv]], [[ergativ]], [[absolutiv]] och [[vokativ]] och adverbiella till exempel [[instrumentalis]]. Från de senare kan lokalkasusen [[inessiv]], [[ablativ]], [[lokativ]] med flera urskiljas som en särskild grupp.
 
== Svenska språketHistoria ==
Ordet ''kasus'' kommer av [[latin]]ets ''cāsus'' (’fall’), en substantivering av verbet ''cadere'' (’att falla’). Det latinska ordet är i sin tur en [[Lånord#Översättningslån|översättning]] av grekiskans πτῶσις (''ptôsis'', ’fall’), av verbet πῑ́πτειν (''píptein'', ’att falla’). Den grammatiska användningen av ordet ''ptôsis'' används först av [[Aristoteles]] i en mycket vidare bemärkelse än i dag och kunde betyda i princip alla [[Böjning (grammatik)|böjningar]] eller [[avledning]]ar av verb och substantiv. Senare kom [[stoiker]]na att begränsa betydelsen av ''ptôsis'' till att enbart innefatta [[Deklination (lingvistik)|deklination]]er av [[nominala ordklasser]]. Stoikerna skilde också mellan ''ptôsis orthḗ'' ([[casus rectus]], ’upprätt kasus’) och ''ptṓseis plágiai'' ([[Oblik (grammatik)|casus obliqui]], ’sneda kasus’). ''Ptôsis orthḗ'' syftade på [[nominativ]]en och ''ptṓseis plágiai'' på övriga kasus, såsom [[genitiv]], [[dativ]] och [[ackusativ]]. I den klassiska grammatiken såg man alltså på kasus som att orden genomgår ett ”fall” när de böjs från nominativ (”upprätt kasus”) till de övriga oblika (d.v.s. ”sneda”) kasusen.<ref name="brandenburg">{{Harvnb|Brandenburg|2013}}</ref><ref name="ugglan">{{runeberg.org|nfbm|0650.html Kasus}}</ref>
På frågan om hur många kasus svenskan har, kan svaret variera från noll till tre.
* ''Tre kasus'' innebär att man förutom till substantiv också skall se till kategorin personliga pronomen, i vilken särskilda objektsformer finns. Nominativ är då subjektsformerna ("jag", "du" och "han"/"hon"/"den"/"det" samt pluralisformerna "vi", "ni" och "de"). Som genitiver räknas de possessiva pronomina ("min", "din", "hans"/"hennes"/"dess", etc). Slutligen räknar man objektsformerna ("mig", "dig" etc) som "objektskasus".
 
== Indelning ==
* ''Två kasus'', bygger på att de personliga pronomina egentligen inte bör räknas eftersom de är så få, men som ändå räknar substantivens s-former som genitivkasus ("''bokens''") och de s-lösa formerna nominativ eller "grundform". Detta är traditionellt den vanligaste ståndpunkten bland svenska lingvister.
Kasus delas ofta in i följande grupper (''av vissa lingvister'' – medan andra gör andra indelningar):{{Förtydliga|Hur hur vanlig är den här indelningen och hur långt från konsensus är man?|månad=2016-04}}
 
* [[Lokalkasus]] – som beskriver placering (och rörelse).
* ''Ett kasus'' innebär att s-formerna ses som genitiv, medan de s-lösa formerna helt enkelt är kasuslösa former. Andra som säger att svenskan har ett kasus anser att s-formernas s inte är en kasusändelse utan en ''[[klitisk partikel|klitisk ("påhängd") partikel]]''. De anser då också att den form som finns (med eller utan s) är ett kasus (det enda).
** [[Abessiv]]
** [[Ablativ]]
** [[Adessiv]]
** [[Allativ]]
** [[Delativ]]
** [[Elativ]]
** [[Illativ]]
** [[Lativ]]
** [[Lokativ]]
** [[Sublativ]]
** [[Superlativ (kasus)|Superlativ]]
* [[Morfosyntaktiskt kasus|Morfosyntaktiska kasus]]{{Förklaring behövs}} – som beskriver syntaktisk form.{{Förtydliga|Stämmer den här förklaringen eller är det en allt för grov förenkling/missförstånd från min sida?|månad=2016-04}}
** [[Absolutiv]]
** [[Ackusativ]]
** [[Ergativ]]
** [[Ergativ–genitiv]]
** [[Instruktiv]]
** [[Instrumentalis]]
** [[Intransitiv]]
** [[Nominativ]]
** [[Oblik (grammatik)|Oblik]]
** [[Pegativ]]
* [[Relationellt kasus|Relationella kasus]] – som beskriver relation.
** [[Ablativ]]
** [[Aversiv]]
** [[Benefaktiv]]
** [[Dativ]]
** [[Distributiv (kasus)|Distributiv]]
** [[Distributiv–temporalis]]
** [[Genitiv]]
** [[Kausativ]]
** [[Kausativ–final]]
** [[Komitativ]]
** [[Ornativ]]
** [[Possessiv]]
** [[Privativ]]
** [[Semblativ]]
** [[Sociativ]]
* [[Semantiskt kasus|Semantiska kasus]] – som beskriver betydelse.
** [[Partitiv]]
** [[Prepositionalkasus]]
** [[Vokativ]]
* [[Statiskt kasus|Statiska kasus]] – som beskriver tillstånd.
** [[Abessiv]]
** [[Adverbialis]]
** [[Ekvativ]]
** [[Essiv]]
** [[Essiv–formalis]]
** [[Essiv–modalis]]
** [[Exessiv]]
** [[Formalis]]
** [[Identiskt kasus|Identiskt]]
** [[Komparativ (kasus)|Komparativ]]
** [[Orientativ]]
** [[Revertiv]]
** [[Translativ]]
* [[Temporalkasus]] – som beskriver tid.
** [[Essiv]]
** [[Temporalis (kasus)|Temporalis]]
 
== Kasus status i moderna språk ==
* ''Inga kasus'' betyder att s-formerna inte är genitiver. Om det bara finns en kategori kvar är det inte meningsfullt att kalla den kasus.
När språkbeskrivarna är oense om ett kasus status i ett språk kan det bero på åtminstone två faktorer:
 
* Ett visst kasus är begränsat till ett fåtal ord och är inte längre produktivt, det vill säga kan inte markeras på nya ord, varvid de kvarvarande ordformerna kan betraktas som egna ord – vanligen adverb. I svenskan är ingen oense om att dativformer som ''lagom'' och ''stundom'' har blivit rena adverb.
[[Svenska akademien]]s grammatik anno 2004 uppger att genitiven är ett kasus i svenskan.
* Affixet för ett kasus har blivit vad som snarast är att betrakta som en [[klitisk partikel]], det vill säga något som är en blandning mellan ett affix och ett fritt [[morfem]]. Tecken på det kan vara att en ändelse hamnar på ett annat ord än huvudordet i nominalfrasen (och endast där). Till exempel gör det faktum att svenska språkbrukare idag mestadels skulle använda formuleringen "Kungen av Thailands häst" snarare än "Kungens av Thailand häst" att genitiv ifrågasätts som kasus i svenskan på grund av detta. I [[mariska]] fästs [[modalis]]ändelsen idag oftast på ord som redan är markerade för ett annat kasus – nämligen [[illativ]], vilket gör att många{{Vem|datum=2010-03}} anser att modalis inte är ett kasus i språket. Andra{{Vem|datum=2016-04}} ser kombinationen illativsuffix+modalissuffix som ett morfem, varvid [[modalis]] av dem kan anses vara mariskt kasus.{{Fackspråk-mening|datum=2016-04}}
 
== Kasus i olika språk ==
Kasus fanns i [[fornsvenska]]n men återfinns under 1500-talet endast som kasusrester i skrift.
=== Svenska ===
Den traditionellt vanligaste ståndpunkten bland svenska lingvister är att svenskan har två kasus{{citation needed|datum=2019-06}} – utifrån att substantivens s-former är genitiv och deras s-lösa former nominativ eller "grundform". Enligt andra synsätt har svenskan inga eller upp till tre kasus, beroende på hur och vad man räknar som kasus.
 
För "tre kasus" tittar man förutom på substantiven också på personliga pronomen – som har särskilda objektsformer. De personliga pronomen har då, precis som substantiven, nominativ (i subjektsformerna "jag", "du" och "han"/"hon"/"den"/"det" samt pluralisformerna "vi", "ni" och "de") och genitivform i de possessiva pronomina ("min", "din", "hans"/"hennes"/"dess", etc.), men slutligen räknar man även objektsformerna ("mig", "dig" etc) som "objektskasus" och får ett tredje kasus utöver de två man redan hade från substantiven. Ståndpunkten för "två kasus" bygger på att de personliga pronomina inte bör räknas eftersom de är så få.
== Indoeuropeiska språk ==
 
För "ett kasus" räknar man substantivens s-former som genitiv, men anser inte att de s-lösa formerna kan räknas som nominativ utan ser dem som kasuslösa. Andra som säger att svenskan har "ett kasus" anser att s-formernas ''s'' inte är en kasusändelse utan en "påhängd" ''[[klitisk partikel]]'' och att den form som finns (med eller utan s) är ett kasus – det enda.{{Förtydliga|Vilket kasus skulle det vara? Nominativ eller någon annan form av "grund"-kasus, som alltid finns?|månad=2016-04}}
 
Att svenskan inte har några kasus alls bygger på att om s-formerna inte är genitiv, är det heller inte längre meningsfullt att kalla den ensamma formen som blir kvar för kasus. [[Svenska Akademiens grammatik]] (1999) uppger dock att genitiv är ett kasus i svenskan.
 
I [[fornsvenska]]n fanns dessutom kasusen [[ackusativ]] och [[dativ]], men från [[nysvenskan]] på 1500-talet används dessa endast för personliga pronomen, som rester i skrift och i vissa dialekter. Fortfarande idag finns det spår kvar av äldre kasus i vissa [[fast fras|fasta fraser]], där vissa prepositioner styrt kasus. Till exempel styrde ''till'' [[genitiv]] och ''i'' [[dativ]], vilket lever kvar i uttrycken "till skogs" respektive "i sinom tid".
 
=== Indoeuropeiska språk ===
Det ursprungliga [[indoeuropeiska]] språket anses ha haft åtta kasus: nominativ, [[ackusativ]], [[dativ]], [[genitiv]], [[lokativ]], [[ablativ]], [[instrumentalis]] samt [[vokativ]]. Många av kasusändelserna anses ha uppkommit genom att pronomen eller [[postposition]]er från äldre språkformer "vuxit fast" vid sina huvudord.
 
=== Finsk-ugriska språk ===
Av urindoeuropeiskans kasus lokativ och ablativ ser man tydligt att kasus kan uttrycka funktioner som exempelvis svenskan uttrycker med hjälp av [[prepositioner]]. Detta är ännu tydligare hos de riktigt kasusrika språken, bland annat många i den [[finsk-ugriska språk|finsk-ugriska]] familjen, där exempelvis [[finskaungerska]]n har 1518 kasus och [[ungerskafinska]]n 2215. styckenAtt antalet kasus inte kan bestämmas exakt kan verka märkligt men förekomsten av vissa kasus är omdebatterad. Till exempel sammanfaller [[ackusativ]]en med [[genitiv]] och [[nominativ]] till formen och dess status ifrågasätts ofta; [[komitativ]] och [[instruktiv]] är ovanliga i faktiskt bruk; [[prolativ]] räknas ibland som kasus trots att den bara tillämpas för vissa substantiv; [[exessiv]] förekommer endast i några få dialektala uttryck men skulle komplettera [[essiv]] och [[translativ]] på ett systematiskt sätt och har därför ibland inkluderats.
 
==== Några exempel på finska ====
* [[Nominativ]]: ''talo'' = ”hus”
* [[Partitiv]]: ''taloa'' = ”en del av huset”
* [[Genitiv]]: ''talon'' = ”husets”
* [[Essiv]]: ''talona'' = ”som hus”
* [[Translativ]]: ''taloksi'' = ”bli hus”
* [[Inessiv]]: ''talossa'' = ”i huset”
* [[Elativ]]: ''talosta'' = ”ut ur huset”
* [[Illativ]]: ''taloon'' = ”in i huset”
* [[Adessiv]]: ''talolla'' = ”på huset”
* [[Ablativ]]: ''talolta'' = ”från huset”
* [[Allativ]]: ''talolle'' = ”till huset”
* [[Abessiv]]: ''talotta'' = ”utan hus” (också med [[preposition]] ''ilman'' och partitiv: ''ilman taloa'' = ”utan hus”)
* [[Komitativ]]: ''taloineen'' = ”med sina hus” (också med genitiv, [[possessivsuffix]] (''n(sa)'') och postposition ''kanssa'': ''talonsa kanssa'' = ”med sitt hus”)
* [[Instruktiv]]: ''taloin'' = ”med hjälp av sina hus” (att göra något med hjälp av något, exempelvis ''käsin'' = ”för hand”)
 
Finskans kasusböjning är tydlig till exempel redan i namnet på den största dagstidningen [[Helsingin Sanomat]], "Helsingfors nyheter" där ''Helsingin'' är genitiv av ''Helsinki'' och på vägskyltar där till exempel skylten ''Virolahden&nbsp; k:k,'' leder till orten ''Virolahti'', där ''-lahden'' är genitiv av efterledet ''-lahti''.
=== Några exempel på finska ===
* [[nominativ]] talo = hus
* [[partitiv]] taloa = en del av huset
* [[genitiv]] talon = husets
* [[essiv]] talona = som hus
* [[translativ]] taloksi = bli hus
* [[inessiv]]: talossa = i huset
* [[elativ]]: talosta = ut ur huset
* [[illativ]]: taloon = in i huset
* [[adessiv]]: talolla = på huset
* [[ablativ]]: talolta = från huset
* [[allativ]]: talolle = till huset
* [[abessiv]]: talotta = utan hus (också med preposition ''ilman'' och partitiv: ilman taloa = utan huset)
* [[komitativ]]: taloineen = med sina hus (också med genitiv, [[possessivsuffix]] (''n(sa)'') och postposition ''kanssa'': talonsa kanssa = med sitt hus
* [[instruktiv]]: taloin = med hjälp av sina hus (att göra något med hjälp av något, t.ex. käsin = för hand)
* Ska en svensk bilturist till exempelvis orten ''Virolahti'' hittar han ingen sådan vägvisare. Däremot finns vägvisaren ''Virolahden&nbsp; k:k,'' vilket ska förstås som "vägen till Virolahti kyrkby". {{Förtydliga|Vilket kasus är detta|datum=2014-03}}
 
== KasusSe eller inte?även ==
* [[Deklination (lingvistik)]]
Ibland är språkbeskrivarna oense om hur många kasus ett visst språk har. Det kan bero på åtminstone två faktorer:
*[[Tabasaranska]]
* Ett visst kasus är begränsat till ett fåtal ord och är inte längre produktivt, det vill säga kan inte markeras på nya ord, varvid de kvarvarande ordformerna kan betraktas som egna ord, vanligen adverb. I svenskan är ingen oense om att dativformer som ''lagom'' och ''stundom'' har blivit rena adverb.
* [[Lista över kasus]]
* Affixet för ett kasus har blivit vad som snarast är att betrakta som en [[klitisk partikel]]. Tecken på det kan vara att en ändelse hamnar på ett annat ord (och endast där) i nominalfrasen än huvudordet. Det faktum att svenska språkbrukare idag formulerar sig "Kungen av Thailands häst" snarare än "Kungens av Thailand häst" gör att genitiv ifrågasätts som kasus i svenskan. I [[mariska]] fästs [[modalis]]ändelsen idag oftast på ord som redan är markerade för ett annat kasus, nämligen [[illativ]], vilket gör att många{{Vem|datum=2010-03}} anser att modalis inte är ett kasus i språket. Andra ser kombinationen illativsuffix+modalissuffix som ett morfem, varvid [[modalis]] av dem kan anses vara mariskt kasus.
 
== Referenser ==
=== Lista över kasus med exempel på språk där de förekommer ===
=== Noter ===
''Listan är inte komplett''<br />
<references/>
{|class="wikitable"
|'''kasus'''
|'''exempel på språk där det förekommer'''
|'''grundfunktion'''
|-
|[[Abessiv]]
|[[estniska]], [[finska]]
|avsaknad av
|-
|[[Ablativ]]
|[[estniska]], [[latin]], [[finska]], [[sanskrit]], [[turkiska]], [[ungerska]]
|det varifrån något skiljs
|-
|[[Absolutiv]]
|[[baskiska]]
|subjekt vid intransitiva verb, objekt vid transitiva
|-
|[[Ackusativ]]
|[[bosniska]], [[kroatiska]], [[latin]], [[ryska]], [[sydsamiska]], [[polska]], [[isländska]], [[tyska]], [[finska]], [[sanskrit]], [[ungerska]], [[älvdalska]], [[lettiska]], [[litauiska]], [[serbiska]], [[ukrainska]]
|direkt objekt
|-
|[[Adessiv]]
|[[estniska]], [[finska]], [[ungerska]]
|befintlighet på
|-
|[[Adverbialis]]
|[[georgiska]], [[udmurtiska]]
|?
|-
|[[Allativ]]
|[[estniska]], [[finska]], [[ungerska]]
|rörelse mot/till
|-
|[[Approximativ]]
|[[Komi-syrjänska]], [[votjakiska]], [[udmurtiska]]
|?
|-
|[[Benefaktiv]]
|[[baskiska]], [[quechua]]
|för att visa vem som drar nytta av en handling, till fördel för.
|-
|[[Dativ]]
|[[bosniska]], [[isländska]], [[tyska]], [[kroatiska]], [[latin]], [[ryska]], [[polska]], [[sanskrit]], [[turkiska]], [[georgiska]], vissa genuina [[dalmål]], [[lettiska]], [[litauiska]], [[serbiska]], [[ukrainska]]
|indirekt objekt
|-
|[[Delativ]]
|[[ungerska]], [[finska]]
|rörelse från (ytan av) något
|-
|[[Disjunktiv]]
|[[franska]]
|betonat, endast [[personliga pronomen]]
|-
|[[Distributiv (kasus)|Distributiv]]
|[[ungerska]]
|fördelning: "per person", "om året" etc
|-
|[[Egressiv]]
|[[Komi-syrjänska]], [[votjakiska]], [[udmurtiska]]
|?
|-
|[[Elativ]]
|[[estniska]], [[finska]], [[ungerska]], [[sydsamiska]]
|rörelse ut ur
|-
|[[Ergativ]]
|[[baskiska]], [[georgiska]]
|subjekt vid transitiva verb
|-
|[[Essiv]]
|[[estniska]], [[finska]], [[ungerska]], [[sydsamiska]]
|roll ("som")
|-
|[[Expletiv]]
|[[khanty]] ([[ostjakiska]])
|?
|-
|[[Genitiv]]
|[[svenska]], [[bosniska]], [[norska]], [[danska]], [[engelska]], [[isländska]], [[tyska]], [[färöiska]], [[kroatiska]], [[latin]], [[sanskrit]], [[turkiska]], [[ryska]], [[polska]], [[estniska]], [[finska]], [[georgiska]], [[lettiska]], [[litauiska]], [[serbiska]], [[sydsamiska]], [[ukrainska]]
|ägande, tillhörighet
|-
|[[Illativ]]
|[[estniska]], [[finska]], [[ungerska]], [[sydsamiska]]
|rörelse in i
|-
|[[Inessiv]]
|[[estniska]], [[finska]], [[ungerska]], [[sydsamiska]]
|befintlighet i
|-
|[[Instruktiv]]
|[[finska]]
|medel
|-
|[[Instrumentalis]]
|[[ryska]], [[polska]], [[sanskrit]], [[georgiska]], [[bosniska]], [[kroatiska]], [[litauiska]], [[serbiska]], [[ukrainska]]
|medel
|-
|[[Karitiv]]
|[[mariska]], [[komi-syrjänska]]
|typ av frånvaro av ngt (likheter med [[abessiv]])
|-
|[[Komitativ]]
|[[estniska]], [[finska]], [[sydsamiska]]
|Med vem/vad
|-
|[[Komparativ (kasus)|Komparativ]]
|[[permjakiska]]
|?
|-
|[[Konsekutiv]]
|[[Komi-syrjänska]]
|?
|-
|[[Koordinativ]]
|[[selkupiska]]
|mått eller referenspunkt?
|-
|[[Lativ]]
|[[selkupiska]]
|föremål för rörelse
|-
|[[Lokativ]]
|[[ryska]], [[polska]], [[sanskrit]], [[turkiska]], [[kroatiska]], [[bosniska]], [[lettiska]], [[litauiska]], [[serbiska]], [[ukrainska]]
|befintlighet i el. [[adposition]]sobjekt
|-
|[[Modalis]]
|[[mariska]]
|?
|-
|[[Nominativ]]
|[[isländska]], [[tyska]], [[kroatiska]], [[bosniska]], [[latin]], [[ryska]], [[polska]], [[estniska]], [[finska]], [[sanskrit]], [[ungerska]], [[georgiska]], [[lettiska]], [[litauiska]], [[serbiska]], [[sydsamiska]], [[ukrainska]] (De "kasusneutrala" grundformerna i språk som svenska och engelska räknas ibland som nominativ.)
|subjekt
|-
|[[Partitiv]]
|[[estniska]], [[finska]]
|del av ngt
|-
|[[Possessiv]]
|[[Turkiska]]
|ägande (mer begränsat än genitiv)
|-
|[[Perlativ]]
|[[Komi-permjakiska]], [[grönländska]], [[australiska språk]]
|genom något
|-
|[[Prolativ]]
|[[Komi-syrjänska]] (2 prolativkasus)
|medel, metod: "genom att nyttja"
|-
|[[Prosekutiv]]
|[[yaz'va]], [[nenets]]
|?
|-
|[[Separativ]]
|äldre [[khanty]]
|?
|-
|[[Sociativ]]
|[[ngasan]]
|?
|-
|[[Sublativ]]
|[[ungerska]], [[finska]] (sällsynt)
|-
|[[Superessiv]]
|[[ungerska]], [[finska]] (vissa pronomen), [[permjakiska]]
|befintlighet ovanpå eller ovanför
|-
|[[Superlativ]]
|[[permjakiska]]
|rörelse upp på?
|-
|[[Supertermitativ]]
|[[permjakiska]]
|?
|-
|[[Terminativ]]
|[[estniska]], [[ungerska]]
|Ända tills vem/vem
|-
|[[Transitiv]]
|[[Komi-syrjänska]], [[udmurtiska]], [[yaz'va]]
|?
|-
|[[Translativ]]
|[[estniska]], [[finska]], [[ungerska]]
|bli, visa sig vara
|-
|[[Vokativ]]
|[[latin]], [[sanskrit]], [[polska]], [[iriska]], [[georgiska]], [[bosniska]], [[rumänska]], [[kroatiska]], [[litauiska]], [[serbiska]], [[ukrainska]]
|tilltal
|}
 
=== KällorKällförteckning ===
* {{citation |last=Brandenburg |first=Philipp |year=2013 |contribution=Case (ptôsis), Ancient Theories of |title=Encyclopedia of Ancient Greek Language and Linguistics |editor-last=Giannakis |editor-first=Georgios K. |publisher=Brill |location=Leiden |accessdate=20 september 2020 |url=http://dx.doi.org/10.1163/2214-448X_eagll_COM_00000051 |citeref=Brandenburg2013}}
* Ulf Teleman , Svenska Akademiens grammatik, Norstedts bokförlag, Stockholm 1999.
* {{bokref |efternamn=Teleman |förnamn=Ulf |efternamn2=Hellberg |förnamn2=Staffan |efternamn3=Andersson |förnamn3=Erik |titel=Svenska akademiens grammatik |utgåva=1 |år=1999 |utgivare=Svenska akademien |utgivningsort=Stockholm |isbn=91-7227-126-4}}
 
{{KGN}}
 
[[Kategori:Kasus| ]]