Hoppa till innehållet

Götiska förbundet

Från Wikipedia
Den utskrivbara versionen stöds inte längre och kanske innehåller renderingsfel. Uppdatera din webbläsares bokmärken och använd standardutskriftsfunktionen istället.
För ordensällskapet med samma namn, se Götiska Förbundet (ordenssällskap).
Götiska förbundet
Illustration från Rudolf Hjärnes "Götiska Förbundet och dess hufvudmän", Albert Bonniers förlag, 1878.
Bildad1811
Nedlagd1844
TidskriftIduna

Götiska förbundet var ett litterärt, göticistiskt sällskap i romantikens anda som stiftades i Stockholm 1811. Syftet var att återskapa "de gamle göters frihetsanda, mannamod och redliga sinne". I stadgarna stod även: "till forskning i de Gamle Göthers sagor och Häfder vare hvarje förbundsbroder ovillkorligen förpliktigad."

Bakgrund

Bakgrund till bildandet har ansetts vara den oroliga europeiska politiken i tidevarvet. Nordisk familjebok skrev att i synnerhet kejsar Napoleon I:s förakt för nationernas rätt till självständighet väckte nationalkänslan till liv, särskilt hos de folk som var i fara att förlora sin frihet under hans framryckningar. Till dem hörde svenskarna, som 1809 förlorat Finland, och även ansåg Sverige hotat.[1]

Götiska förbundet hade till en början varit av skämtsam karaktär, men övergick snart till att tas på fullt allvar av dess ledare Jakob Adlerbeth.[2]

Förbundet stiftades år 1811 i Stockholm av några patriotiska unga män, nästan alla värmlänningar, som i sitt svärmeri för Sveriges forntid i hög grad idealiserade hednatidens nordbor. De kunde till exempel med känsla och övertygelse tala om "Sveriges lyckliga tidevarv under Lodbrokska konungaättens regering".[3]

Adlerbeth var en drivande kraft i detta förbund och också den som formulerade dess mål att verka för moraliskt patriotiska strävanden och nordisk fornforskning. Förbundet upplöstes dock efter hans död 1844 och dess arkiv överlämnades till Vitterhetsakademien, dess boksamling till gymnasiebiblioteket i Karlstad och dess myntsamling till gymnasiet i Strängnäs. Det hade inalles 100 medlemmar.

Detta "Götiska förbundet" ska inte förväxlas med det samtida, men ännu levande, ordenssällskapet med samma namn.

Verksamhet

Förbundet har bland annat påverkat den nordiska konsten. Högtidsdag var den 16 februari. Förbundet utgav tidskriften Iduna, där till exempel Erik Gustaf Geijers dikter ofta först trycktes. Tidningen utkom med oregelbundna mellanrum från det att Götiska förbundet startades fram till det att förbundet slutligen lades ner 1844. Medlemmarna skulle vid inträdet anta ett fornnordiskt namn och hålla inträdestal till sin nye namnes minne. Göterna hälsade varandra med det då ovanliga, men fornnordiska, ropet "Hej!". Man höll stämmor under bar himmel och drack ur horn.[4]

Sina dryckeslag inledde göterna med att tåga kring festbordet under medan de sjöng förbundssången:[5]

»Göterna fordomdags drucko ur horn,
skydde ej vallar, murar och torn.
Vi än i dag ha samma lag.»

"Vi prata, röka och läsa götiska kämpasagor tillsammans", berättade den unge Geijer i ett brev till sin far. "Vi kalla även varandra vid götiska namn – förskräckliga namn, vid vilka håren skulle resa sig på ditt huvud", skriver han i ett brev till sin fästmö. Och han förklarar att han inte längre var kär i henne utan i valkyrior och sköldmör, och att han skriver verser "fulla av dråpslag och blod".[5]

Om vintern höll de sina sammankomster eller "stämmor" inomhus, men för sommarstämmorna utsågs en plats "under bar himmel i en skog utanför Roslagstull". Här utmärkte man efter de hedniska förfädernas sed tingsplatsen med en krets av stora stenar.[5]

Pehr Henrik Ling föreläste 1814–1817 i Stockholm öfver de norska myternas användande i skön konst, och 1818 anordnade Götiska förbundet en utställning där bland annat Bengt Erland Fogelberg deltog med sina kolossalstatyer av Oden, Tor och Frej.[4]

Vid denna tid kände sig Geijer manad att varna mot alltför mycket nordiskhet i konst såväl som poesi. Han skrev Betraktelser i afseende på de nordiska myternas användande i skön konst (1817), och framkallade en schism inom Götiska förbundet som ledde till Lings utträde ur detsamma. Sedan Iduna 1824 upphört att utkomma avstannade Götiska förbundets verksamhet.[4]

Kritik

Med sina bullrande, "yverborna" kraftprestationer verkade göterna irriterande på lugnare och besinningsfullare naturer. Exemeplvis skrev Trolle-Wachtmeister år 1816 i sin dagbok: "Om nordiska kraften vore så stark som nordiska högfärden och nordiska skrytet, så vore det ingen nöd med oss här i björnlandet." Han var utled på denna eviga "'nordiska kraft’, varmed vi i vårt jämmerliga tillstånd nu var dag mer och mer själva besjunga oss. Vad jag för det närvarande känner verkligt nordiskt är högfärd, skryt och misshushållning, och det i alla klasser. Jag hör, att i de två förstnämnda egenskaperna skola våra nya bröder, norrmännen, vara ändå mera nordiska än vi."[6]

Henrik Bernhard Palmær kritiserade "den skrytsamma, try-par-armade götiskheten, som, rusig av forntidens mjöd, ville komma oss att blunda för nutidens vanmakt".[6]

Även Tegnér, som dock själv tillhörde Götiska förbundet, reagerade bestämt mot "Gothomaniens råa osmaklighet och rytande oljud". Han kunde inte acceptera "att i poesien en utdöd mytologi och några halvbarbariska kraftord skulle ersätta bristen på geni och uppfinning".[6] År 1824 skrev han till en vän: "Mången ung man förlyfter sig nu på Tors hammare, som med behag och framgång kunnat föra ett lättare vapen. Man vill ej skyllra med mindre än kanon, och därföre vill exercisen ej rätt lyckas."[6]

Medlemmar

Bland dess medlemmar märks bland annat en lång rad välkända svenska kulturpersonligheter (det fornnordiska namnet inom parentes). Året före namnet står för året de invaldes i Götiska förbundet:[7]

Okänd

Referenser

Noter

  1. ^ Götiska förbundet i Nordisk familjebok (första upplagan, 1883)
  2. ^ Hägg, Göran (2003). Svenskhetens historia. Wahlström & Widstrand 
  3. ^ Grimberg, Carl. ”281 (Svenska folkets underbara öden / VIII. 1809 års män, Karl Johans och Oskar I:s tid samt Vårt näringsliv och kommunikationsväsen under teknikens tidevarv 1809-1859)”. runeberg.org. https://runeberg.org/sfubon/8/0283.html. Läst 24 januari 2023. 
  4. ^ [a b c] Svensk uppslagsbok, Malmö 1932
  5. ^ [a b c] Grimberg, Carl. ”282 (Svenska folkets underbara öden / VIII. 1809 års män, Karl Johans och Oskar I:s tid samt Vårt näringsliv och kommunikationsväsen under teknikens tidevarv 1809-1859)”. runeberg.org. https://runeberg.org/sfubon/8/0284.html. Läst 24 januari 2023. 
  6. ^ [a b c d] Grimberg, Carl. ”284 (Svenska folkets underbara öden / VIII. 1809 års män, Karl Johans och Oskar I:s tid samt Vårt näringsliv och kommunikationsväsen under teknikens tidevarv 1809-1859)”. runeberg.org. https://runeberg.org/sfubon/8/0286.html. Läst 24 januari 2023. 
  7. ^ Götiska Förbundets ledamöter i Projekt Runeberg

Tryckta källor

  • Tidskriften Populär Historia nr 5, 2006
  • Stenroth, Ingmar (1972-1981). Göthiska förbundet. Göteborg. Libris 344996 
  • Molin, Torkel (2003). Den rätta tidens mått: Göthiska förbundet, fornforskningen och det antikvariska landskapet. Skrifter från forskningsprogrammet Landskapet som arena, 1650-4526 ; 6. Umeå: Umeå universitet. Libris 8898890. ISBN 91-7305-457-7 

Webbkällor

Externa länkar

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Götiska_förbundet&oldid=54227793”