Östersjöflottan
Östersjöflottan (ryska: Балтийский флот: Baltijskij flot) betecknar den ryska respektive den sovjetiska marinen i Östersjön.
Kejserliga ryska flottan
redigeraÖstersjöflottan grundades av Peter den store år 1696. Östersjöflottan var länge den ryska huvudflottan och utkämpade under 1700-talet många slag med svenska flottan. Vid Kronstadt utanför Sankt Petersburg byggdes tidigt en marinbas, som ännu idag fungerar som flottbas. Flottan förvärvade även baser i Finland efter 1809. Under rysk–japanska kriget 1904–1905 skickades en stor del av Östersjöflottan runt halva jorden för att förstärka stillahavsflottan. Trots denna förstärkning led ryssarna ett stort nederlag vid Tsushima.
Ryska revolutionen
redigeraMatroser från Östersjöflottan var förkämpar i den ryska revolutionen 1917. De var också de första att göra uppror mot bolsjevikerna i Kronstadtupproret 1921, men upproret slogs ner under blodiga former.
Andra världskriget
redigeraUnder andra världskriget spelade Östersjöflottan en underordnad roll, eftersom den snabbt blev instängd i Finska viken vid Leningrad. Många matroser fick övergå till att strida som infanterister (men var alltid noga med att behålla sin telnjasjka = randiga matroströja, som ett tecken på sin sjöanknytning). Under 1942 och 1943 gjorde man synnerligen tappra försök att få ut ubåtar genom den tysk-finska min- och ubåtsnätspärren tvärsöver Finska viken. Vid dessa försök gick många ubåtar under med man och allt. De ubåtar som ändå kom ut utkämpade ett pseudokrig med svenska flottan, som skyddade konvojer med gods till Tyskland på svenskt vatten. Med halvannan veckas mellanrum i januari-februari 1945 torpederade samma ubåtskapten, Aleksandr Marinesko, de båda nazityska passagerarfärjorna Wilhelm Gustloff och General von Steuben med sammanlagt 12 000 människoliv som resultat.
Kalla kriget
redigeraÖstersjöflottan bildade efter kriget, tillsammans med de polska och östtyska folkmarinerna, den förenade Östersjöflottan. Dess betydelse minskade dock i och med det instängda läget i Östersjön. Nordflottan övertog rollen som huvudflotta.
Idag
redigeraEfter Sovjetunionens fall har Östersjöflottan fått en än besvärligare situation då baserna i de baltiska länderna Estland, Lettland och Litauen försvunnit. Kronstadt och Baltijsk i Kaliningrad-området är nu de enda större flottbaser som finns kvar.[1] Man har dock fått tillskott av flera nya fartyg de senare åren, som till exempel tunga korvetter i Steregusjtjij-klassen och långdistansmissilbärare i form av korvetter ur Bujan-klassen.[2]
Referenser
redigera- ^ ”Från ovan”. Observationsplatsen. 25 januari 2012. http://oplatsen.wordpress.com/2012/01/25/fran-ovan/. Läst 25 mars 2012.
- ^ Batchelor, Tom (25 oktober 2016). ”Putin dispatching NUCLEAR BATTLESHIPS to Baltic as NATO vows to defend its members” (på engelska). Express.co.uk. http://www.express.co.uk/news/world/725030/Vladimir-Putin-dispatching-Russia-nuclear-warships-Baltic-Sea. Läst 19 februari 2017.
Litteratur
redigera- Ragnar Thorén: Det sovjetiska ubåtskriget i Östersjön 1941-45.