Allativ är ett kasus i nominas deklination och det räknas som ett yttre lokalkasus.

Allativen betecknar det vartill någonting tillkommer eller varpå någonting lägges. I svenskan uttrycks allativrelationen vanligtvis genom att prepositionen "på" eller "till" ställs framför det aktuella ordet. Exempel: Jag lägger nycklarna bordet (på finska Laitan avaimet pöydälle) eller Jag ska gå till bilen (menen autolle).[1]

Allativändelser

redigera

Finska: -lle[1]

Utöver "rörelse mot/till/på" kan kasus allativ i finska även användas i betydelsen "åt (någon)" (liknar därvid dativ i andra språk).

Exempel:

  • Rörelse mot/till/på: Kirja putosi lattialle - Boken föll till/på golvet
  • Åt: Annan lahjan vaimolleni - Jag ger en present åt min fru[2]
  • Finskans verb anses uttrycka rörelse: Te unohditte harjan pihalle - Ni glömde kvar borsten gården och Hän jäi jäljelle - Han blev efter[3]

Källor

redigera
  1. ^ [a b] Collinder 1954, s. 27.
  2. ^ Collinder 1954, s. 57.
  3. ^ Collinder 1954, s. 55.