George Gé

George Herman Karl Gé, ursprungligen Grönfeldt, född 26 juni 1893 i Sankt Petersburg, död 18 november 1962 i Helsingfors, var en finlandssvensk balettdansör, koreograf och balettmästare.

Biografi

Gé föddes av finländska föräldrar, affärsmannen Ernst Grönfeldt och Amelie Söderberg, i Sankt Petersburg, där han också växte upp och började studera musik vid stadens musikkonservatorium och klassisk balett enligt den ryska stilen för Nikolai Legat vid den Kejserliga baletten. Vid sidan av arbete som bankanställd arbetade han som dansare vid ett par teatrar och pianist vid olika balettskolor i staden. Han fortsatte som pianist vid den unga Finska operans nystartade balettelevskola i Helsingfors, Helsingfors Dansinstitut, i det nyligen självständiga Finland.

Dansare och balettmästare

År 1921 fick Gé av Operans dansintresserade beskyddare, pianisten och musikhandlaren Edward Fazer, frågan om han kunde tänka sig att bygga upp en riktig balettverksamhet vid Operan. Därmed blev han dess förste balettmästare. Han dansade själv huvudrollen som Prinsen i första produktionen Svansjön, vilken följdes av verk som Törnrosa, Nötknäpparen och Giselle samt egna originalverk med många ryska dansare i ensemblen i kölvattnet efter Ryska revolutionen. Institutionen kom sedermera att bli Finlands nationalbalett och dess grundare var Gé.

Som koreograf utanför Finland

I spåren av 1930-talets ekonomiska depression beslöt sig Gé 1935 för att lämna Finland och verkade som koreograf och balettmästare vid olika ensembler i Europa, bland annat Ballet Russe de Monte Carlo i Monaco, Folies Bergère i Paris, i London och i samarbete med Michel Fokine. Han arbetade också ofta vid Kungliga Baletten i Stockholm och var dess balettmästare 1939-48 med ett flertal iscensättningar, men även på andra svenska teatrar, som Oscarsteatern i Stockholm och Stora Teatern, Göteborg under 1930- och 1940-talen samt på Svenska Teatern i Helsingfors. Han blev 1948 balettmästare vid Théâtre du Châtelet i Paris och från 1955 till sin död 1962 verkade han åter i Helsingfors, som förste chef/balettmästare för den nygrundade av Finska nationalbaletten.

Kända verk

Gé blev känd för en abstrakt-lyrisk stil i harmonisk gruppverkan, men också mer lättsamma former, och skapade egna originalbaletter som Okko fuoko (1930), den första finska helaftonsbaletten Den blå pärlan (1931; musik av Erkki Melartin), Saga [Satu] (1931; musik Jean Sibelius), mysteriebaletten Den eviga lågan, Concerto, Le bal, Så'nt händer (1940), Hollywood Rhythms (1944), Lualaba (1944) och Johannesnatten (1948; med Rune Lindström och musik av Gunnar de Frumerie). Han iscensatte ett stort antal av de klassiska baletterna och även nyare verk, vann erkänsla också för återskapandet av Fokines L'Épreuve d'amour (Kärleksprovet). Han gjorde också 1941-53 koreografi till ett antal populära svenska långfilmer av bland andra Nils Poppe och Stig Olin. Ibland benämndes han som George Grönfeldt.

Utmärkelser

1957 tilldelades han den finländska Pro Finlandia-medaljen samt Finska dansalliansens gyllene kors för sitt livsarbete.

Filmografi (koreografi)

1953 – Resan till dej
1945 – I Roslagens famn
1944 – Lilla helgonet
1944 – Räkna de lyckliga stunderna blott
1943 – Lille Napoleon
1943 – Aktören
1941 – Gatans serenad

Teater (koreografi)

År	Produktion	Upphovsmän	Regi	Teater
1942	Blåjackor Boys in Blue	Lajos Lajtai, André Barde och Lauri Wylie	Leif Amble-Naess	Oscarsteatern^[1]
1942	Törnrosa Спящая красавица, Spjasjtjaja krasavitsa	Peter Tjajkovskij, Marius Petipa och Ivan Vsevolozjskij	George Gé	Kungliga Operan
1943	Roberta	Jerome Kern och Otto Harbach	Leif Amble-Naess	Oscarsteatern
1944	Wallyrevyn		Leif Amble-Naess	Cirkus, Stockholm^[2]
1944	Serenad	Staffan Tjerneld och Lajos Lajtai	Leif Amble-Naess	Oscarsteatern^[3]
1946	Ett lysande elände, revy	Karl Gerhard	Hasse Ekman	Oscarsteatern^[4]
1947	Trivsel-Sverige	Karl Gerhard	Gösta Terserus	Oscarsteatern
1953	Sista valsen Der letzte Walzer	Oscar Straus, Julius Brammer och Alfred Grünwald	Einar Beyron	Oscarsteatern

Referenser

Noter

^ ”'Blåjackor'”. Dagens Nyheter: s. 9. 4 februari 1942. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1942-02-04/33/9. Läst 30 januari 2016.
^ Sten af Geijerstam (27 maj 1944). ”Wally bjuder till fest på Cirkus”. Dagens Nyheter: s. 6. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1944-05-27/142/6. Läst 6 februari 2016.
^ Serenad på Oscarsteatern, programblad, 1944
^ Sten af Geijerstam (2 mars 1946). ”Oscars: 'Ett lysande elände'”. Dagens Nyheter: s. 5. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1946-03-02/60/5. Läst 6 februari 2016.

Övriga källor

Svensk Uppslagsbok 1949
Skandinavisk balett, av Margareta Sjögren, Bonniers 1988
Finska Nationaloperans historia
Answers.com/The Oxford Dictionary of Dance, om George Gé

Externa länkar

Gé, George i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
Svensk Filmdatabas om George Gés filmkoreografi

[1] ”'Blåjackor'”. Dagens Nyheter: s. 9. 4 februari 1942. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1942-02-04/33/9. Läst 30 januari 2016.

[2] Sten af Geijerstam (27 maj 1944). ”Wally bjuder till fest på Cirkus”. Dagens Nyheter: s. 6. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1944-05-27/142/6. Läst 6 februari 2016.

[3] Serenad på Oscarsteatern, programblad, 1944

[4] Sten af Geijerstam (2 mars 1946). ”Oscars: 'Ett lysande elände'”. Dagens Nyheter: s. 5. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1946-03-02/60/5. Läst 6 februari 2016.

[1]

[2]

[3]

[4]