Konciliet i Chalkedon

Konciliet i Chalkedon var ett ekumeniskt kyrkomöte som ägde rum från den 8 oktober till den 1 november 451 i Chalkedon. Det var det fjärde av kristendomens första sju koncilier, och anses vara ofelbart i sina dogmatiska definitioner av den Romersk-katolska kyrkan och de Östortodoxa kyrkorna.^[1]

Vid kyrkomötet antogs chalkedonska trosbekännelsen, som handlar om Jesu natur och gudomlighet. Därmed fastslogs tvånatursläran (duofysitismen) och monofysitismen avvisades. Detta innebar också en brytning med de miafysitiska kyrkorna, som numera kallas för de Orientaliskt ortodoxa kyrkorna.

Mötet sammankallades av kejsar Marcianus, och 500 biskopar närvarade. Frågorna som behandlades var en fortsättning på den konflikt som föranlett Konciliet i Efesus 431.

Källor

Hardon, John A. (1985) (på engelska). Pocket Catholic Dictionary. New York: Image Books Doubleday. sid. 123–124. ISBN 0-385-23238-1

Noter

^ Meyendorff, John (1989). Imperial unity and Christian divisions: The Church 450–680 A.D. Crestwood, NY: St. Vladimir's Seminary Press. ISBN 978-0-88-141056-3.

[1] Meyendorff, John (1989). Imperial unity and Christian divisions: The Church 450–680 A.D. Crestwood, NY: St. Vladimir's Seminary Press. ISBN 978-0-88-141056-3.

[1]