Hoppa till innehållet

EK Trianguli Australis

Från Wikipedia
EK Trianguli Australis
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildSödra triangeln
Rektascension15t 14m 01,46928s[1]
Deklination-65° 05′ 32,0604″[1]
Skenbar magnitud ()10,4 - 16,4 ± 0,01[2]
Stjärntyp
VariabeltypSU Ursae Majoris-variabel (UGSU)
Astrometri
Egenrörelse (µ)RA: -6,776 ± 0,165[3] mas/år
Dek.: -6,065 ± 0,289[3] mas/år
Parallax ()0,2014 ± 0,1607[3]
Avstånd>586[4] lå (>180[4] pc)
Detaljer
Massa0,6[5] M☉
Temperatur18 800[5] K
Vinkelhastighetca 200[5] km/s
Andra beteckningar
TIC 455226375, 2MASS J15140146-6505320, 1RXS J151401.9-650529, EK Trianguli Australis, Gaia DR2 5825199066224797824[3][6]

EK Trianguli Australis är en dubbelstjärna belägen i norra delen av stjärnbilden Södra triangeln. Den har en högsta skenbar magnitud av ca 10,4[7] och kräver ett kraftfullt teleskop för att kunna observeras. EK Trianguli Australis är en dvärgnova av typen SU Ursae Majoris som 1980 officiellt klassificerades som sådan,[8] efter att de karakteristiska utbrotten med ett kort utbrott och ett superutbrott observerades i maj 1978 respektive juni 1979. Dessa system kännetecknas av frekventa utbrott och mindre frekventa superutbrott. De förra är släta, medan de senare uppvisar korta "superhumps" av ökad aktivitet.[9] Systemets avstånd har antagits vara 586 ljusår (180 parsec) från solen, för donatorstjärnan (antas vara en röd dvärg som inte går att upptäcka i det området).[4] Spektroskopisk analys och beräkning gav en uppskattning av 407,5 ljusår (125 parsec).[10]

Observation

[redigera | redigera wikitext]
Ljuskurva för EK Trianguli Australis. Huvuddiagrammet, anpassat från Hassall (1985),[11] visar blekningen efter ett utbrott. Det infällda diagrammet, anpassat från Vogt och Semeniuk (1980),B[11] visar två superhums.

Systemet består av en vit dvärg och en donatorstjärna som kretsar kring en gemensam tyngdpunkt med en omloppsperiod av 1,5 timme.[12] Den vita dvärgen suger materia från den andra stjärnan till en ackretionsskiva och bryter ut periodiskt och når skenbar magnitud 11,2 i superutbrott, 12,1 i normala utbrott och förblir på magnituden 16,7 när det är tyst.[13] "Superhumps" ser stjärnan öka med 0,24 magnitud under 1,55 timmar under dessa superutbrott.[9]

Spektroskopiska observationer av den vita dvärgen med Hubble Space Telescope och Space Telescope Imaging Spectrograph visar att den roterar med en hastighet av ca 200 km/s, med en yttemperatur på 18 800 K och beräknas ha 0,6 gånger solens massa.[5] Upp till 75 procent av objektets ljusstyrka kommer från ackretionsskivan, som värms upp till en temperatur på 6 500 K.[4]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, EK Trianguli Australis, 11 september 2023.

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b] Cutri, R. M.; et al. (June 2003). "VizieR Online Data Catalog: 2MASS All-Sky Catalog of Point Sources (Cutri+ 2003". VizieR Online Data Catalog. Bibcode:2003yCat.2246....0C. Hämtad 17 april 2022.
  2. ^ "EK TrA". The International Variable Star Index. AAVSO. Hämtad 17 april 2022.
  3. ^ [a b c d] https://simbad.cds.unistra.fr/simbad/sim-id?Ident=EK+TrA. Hämtad 2024-11-11.
  4. ^ [a b c d] Gänsicke, B. T.; Beuermann, K.; Thomas, H.-C. (1997). "EK TrA, a close relative of VW HYI". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 289 (2): 388–92. Bibcode:1997MNRAS.289..388G. doi:10.1093/mnras/289.2.388.
  5. ^ [a b c d] Gänsicke, B. T.; Szkody, P.; Sion, E. M.; Hoard, D. W.; Howell, S.; Cheng, F. H.; Hubeny, I. (2001). "HST/STIS spectroscopy of the exposed white dwarf in the short-period dwarf nova EKTrA". Astron. Astrophys. 374 (2): 656–61. arXiv:astro-ph/0106023. Bibcode:2001A&A...374..656G. doi:10.1051/0004-6361:20010787. S2CID 14136344. Archived from the original on 2013-10-17. Hämtad 2012-10-24.
  6. ^ "V* EK TrA". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 17 april 2022.
  7. ^ Vogt, N.; Semeniuk, I. (September 1980). "EK TrA, a new SU UMa type dwarf nova". Astronomy and Astrophysics. 89: 223–224. Bibcode:1980A&A....89..223V. Hämtad 17 april 2022.
  8. ^ Hassall, B. J. M. (September 15, 1985). "A superoutburst of the dwarf nova EK Trianguli Australis". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 216 (2): 335–52. Bibcode:1985MNRAS.216..335H. doi:10.1093/mnras/216.2.335. ISSN 0035-8711.
  9. ^ [a b] Vogt, N.; Semeniuk, I. (1980). "EK Trianguli Australis, a new SU UMa type dwarf nova". Astronomy and Astrophysics. 89 (1–2): 223–24. Bibcode:1980A&A....89..223V.
  10. ^ Godon, Patrick; Sion, Edward M. (2008). "A Far Ultraviolet Archival Study of Cataclysmic Variables. I. FUSE and HST STIS Spectra of the Exposed White Dwarf in Dwarf Nova Systems". The Astrophysical Journal. 679 (2): 1447. arXiv:0802.2022. Bibcode:2008ApJ...679.1447G. doi:10.1086/587504. S2CID 12441127.
  11. ^ [a b] Hassall, B. J. M. (September 1985). "A superoutburst of the dwarf nova EK Trianguli Australis". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 216 (2): 335–352. Bibcode:1985MNRAS.216..335H. doi:10.1093/mnras/216.2.335.
  12. ^ Mennickent, Ronald E.; Arenas, Jose (1998). "The Orbital Period of the SU Ursae Majoris Star EK Trianguli Australis and Evidence for Ring-Like Accretion Disks in Long-Supercycle Length SU Ursae Majoris Stars". Publications of the Astronomical Society of Japan. 50 (3): 333–42. Bibcode:1998PASJ...50..333M. doi:10.1093/pasj/50.3.333.
  13. ^ Gänsicke, B. T.; Beuermann, K.; Thomas, H.-C. (1997). "EK TrA, a close relative of VW HYI". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 289 (2): 388–92. Bibcode:1997MNRAS.289..388G. doi:10.1093/mnras/289.2.388.
v • r
Stjärnor i Södra triangeln
Bayer
Variabler
HD
Övriga
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=EK_Trianguli_Australis&oldid=56305175”