Hoppa till innehållet

Messier 96

Från Wikipedia
Messier 96
Spiralgalaxen Messier 96. Foto: ESO.
Observationsdata
StjärnbildLejonet
Rektascension10t 46m 45,7s[1]
Deklination+11° 49′ 12″[1]
Rödförskjutning897 ± 4[1] km/s
Avstånd31± 3 miljoner (9,6 ± 1,0 Mpc) [2] ljusår
TypSAB(rs)ab[1]
Skenbar storlek7,6× 5,2[1] bågsekunder
Skenbar magnitud+10,1[1]
Upptäckt
Upptäcktsår20 mars 1781
UpptäckarePierre Méchain
Andra beteckningar
NGC 3368, UGC 5882, PGC 32192, CGCG 66-13, MCG +02-28-006, IRAS 10441+1205, GC 2194, h 749[1]
Se även: Galaxer, Lista över galaxer

Messier 96 (M96) även känd som NGC 3368, är en spiralgalax i stjärnbilden Lejonet på ett avstånd av ca 31 miljoner ljusår från solsystemet.[2] Den upptäcktes 1781 av Pierre Méchain och infördes fyra dagar senare av Charles Messier som nummer 96 i dennes katalog. M96 ingår i M96-hopen och är dess mest ljusstarka galax.

Observation och utseende

[redigera | redigera wikitext]

För att erhålla en idealisk minsta upplösning, vid god seeing, behövs åtminstone ett 10-tums teleskop, för att utskilja dess halo på 3 x 5 bågminuter med dess ljusare kärnregion.[3] Denna komplexa galax lutar med en vinkel av ca 53° mot siktlinjen från jorden och är orienterad i en positionsvinkel på 172°.

Messier 96 kategoriseras som en dubbelstavig spiralgalax med en liten inre bulb genom kärnan tillsammans med en yttre bulb. Kärnan visar en svag aktivitetsnivå av typen LINER2. Variationer i ultraviolett strålning från kärnan tyder på närvaro av ett supermassivt svart hål. Uppskattningarna av detta objekts massa varierar från 1,5×106 till 4,8×107 solmassor.[4]

Den 9 maj 1998 observerades en supernova av typ Ia[5] i galaxen, registrerad som SN 1998bu. Den nådde maximal ljusstyrka den 21 maj och har därefter stadigt minskat i magnitud. Observationer av utstrålning ett år senare påvisade skapandet av 0,4 solmassor av järn. Spektrumet av supernovaresterna bekräftade förekomsten av det radioaktiva 56Co, som sönderfaller till 56Fe.[6]

Messier 96 är ungefär lika stor som Vintergatan. Den är en mycket asymmetrisk galax, som har stoft och gas ojämnt spridda över dess glesa spiralarmar, och dess kärna kompenseras bara från de inre delarna av dess ytterområden. Dess armar är också asymmetriska och tros ha påverkats av gravitationskraften hos andra galaxer inom gruppen.

Messier 96 studeras som en del av en undersökning av 50 närliggande galaxer kallad Legacy ExtraGalactic UV Survey (LEGUS),[7] som ger en oöverträffad bild av stjärnbildning inom den lokala delen av universum.

Messier 96 är den ljusaste galaxen inom M96-gruppen, en grupp galaxer i Lejonet, vars andra Messierobjekt är M95 och M105. Till detta läggs minst nio andra galaxer.[8][9][10][11] Den är den närmaste gruppen inom Lokala gruppen med kombination av ljusstarka spiralgalaxer och en ljusstark elliptisk galax (Messier 105).[12]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 17 maj 2021.
  1. ^ [a b c d e f g] ”NASA/IPAC Extragalactic Database”, Results for NGC 3368, http://nedwww.ipac.caltech.edu/, läst 24 oktober 2006. 
  2. ^ [a b] Jensen, Joseph B.; Tonry, John L.; Barris, Brian J.; Thompson, Rodger I.; Liu, Michael C.; Rieke, Marcia J.; Ajhar, Edward A.; Blakeslee, John P. (2003), ”Measuring Distances and Probing the Unresolved Stellar Populations of Galaxies Using Infrared Surface Brightness Fluctuations”, Astrophysical Journal 583 (2): 712–726, doi:10.1086/345430, Bibcode2003ApJ...583..712J. 
  3. ^ Thompson, Robert Bruce; Thompson, Barbara Fritchman (2007), Illustrated Guide to Astronomical Wonders, Diy Science, O'Reilly Media, Inc., s. 283, ISBN 978-0-596-52685-6, https://books.google.com/books?id=ymt9nj_uPhwC&pg=PA283. 
  4. ^ Nowak, N.; Thomas, J.; Erwin, P.; Saglia, R. P.; Bender, R.; Davies, R. I. (April 2010), ”Do black hole masses scale with classical bulge luminosities only? The case of the two composite pseudo-bulge galaxies NGC 3368 and NGC 3489”, Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 403 (2): 646–672, doi:10.1111/j.1365-2966.2009.16167.x, Bibcode2010MNRAS.403..646N. 
  5. ^ Meikle, P.; Hernandez, M. (2000), ”Infrared and optical study of the type Ia SN 1998bu in M96”, Memorie della Societa Astronomica Italiana 71 (2): 299–306, Bibcode2000MmSAI..71..299M. 
  6. ^ Spyromilio, J.; Gilmozzi, R.; Sollerman, J.; Leibundgut, B.; Fransson, C.; Cuby, J.-G. (November 2004), ”Optical and near infrared observations of SN 1998bu”, Astronomy and Astrophysics 426 (2): 547–553, doi:10.1051/0004-6361:20040570, Bibcode2004A&A...426..547S. 
  7. ^ ”Legacy ExtraGalactic UV Survey (LEGUS site)”. website. https://legus.stsci.edu//. 
  8. ^ Nearby Galaxies Catalog, Cambridge University Press, 1988, ISBN 978-0-521-35299-4. 
  9. ^ Fouque, P.; Gourgoulhon, E.; Chamaraux, P.; Paturel, G. (1992), ”Groups of galaxies within 80 Mpc. II – The catalogue of groups and group members”, Astronomy and Astrophysics Supplement 93: 211–233, Bibcode1992A&AS...93..211F. 
  10. ^ Garcia, A. (1993), ”General study of group membership. II – Determination of nearby groups”, Astronomy and Astrophysics Supplement 100: 47–90, Bibcode1993A&AS..100...47G. 
  11. ^ Pisani, A.; Marinoni, Christian; Ceriani, Lorenzo; Pisani, Armando (2000), ”Nearby Optical Galaxies: Selection of the Sample and Identification of Groups”, Astrophysical Journal 543 (1): 178–194, doi:10.1086/317070, Bibcode2000ApJ...543..178G. 
  12. ^ [a b] ”Hubble Peers into a Galactic Maelstrom”. Hubble Peers into a Galactic Maelstrom. 2015-09-04. http://www.nasa.gov/image-feature/goddard/hubble-peers-into-the-heart-of-a-galactic-maelstrom. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
   NGC 3366  •  NGC 3367  •  NGC 3368  •  NGC 3369  •  NGC 3370