Hoppa till innehållet

Roy Jenkins

Från Wikipedia
Roy Jenkins
Roy Jenkins, 1977.
FöddRoy Harris Jenkins
11 november 1920[1][2][3]
Abersychan, Monmouthshire, Wales, Storbritannien
Död5 januari 2003[1][2][3] (82 år)
East Hendred, Oxfordshire, Storbritannien
Medborgare iStorbritannien
Utbildad vidCardiff University
Balliol College
Abersychan School
SysselsättningPolitiker, författare, historiker, biograf
Befattning
Ledamot av Kronrådet
Ledamot av Storbritanniens 38:e parlament
Storbritanniens 38:e parlament, Southwark Central (1948–1950)[4]
Ledamot av Förenade kungarikets 39:e parlament
Storbritanniens 39:e parlament, Birmingham Stechford (1950–1951)[4]
Ledamot av Förenade kungarikets 40:e parlament
Storbritanniens 40:e parlament, Birmingham Stechford (1951–1955)[4]
Ledamot av Förenade kungarikets 41:a parlament
Storbritanniens 41:a parlament, Birmingham Stechford (1955–1959)[4]
Suppleant i Europarådets parlamentariska församling (1955–1955)[5]
Ledamot av Europarådets parlamentariska församling (1956–1957)[5]
Ledamot av Förenade kungarikets 42:a parlament
Storbritanniens 42:a parlament, Birmingham Stechford (1959–1964)[4]
Ledamot av Förenade kungarikets 43:e parlament
Storbritanniens 43:e parlament, Birmingham Stechford (1964–1966)[4]
Storbritanniens inrikesminister (1965–1967)
Ledamot av Förenade kungarikets 44:e parlament
Storbritanniens 44:e parlament, Birmingham Stechford (1966–1970)[4]
Förenade kungarikets minister för finansfrågor (1967–1970)
Ledamot av Förenade kungarikets 45:e parlament
Storbritanniens 45:e parlament, Birmingham Stechford (1970–1974)[4]
Skuggminister (finans) (1970–1972)
Vice partiledare för Labour (1970–1972)
Skuggminister (inrikes) (1973–1974)
Ledamot av Förenade kungarikets 46:e parlament
Storbritanniens 46:e parlament, Birmingham Stechford (1974–1974)[4]
Storbritanniens inrikesminister (1974–1976)
Ledamot av Förenade kungarikets 47:e parlament
Storbritanniens 47:e parlament, Birmingham Stechford (1974–1977)
Europeiska kommissionens ordförande (1977–1981)
Ledamot av Storbritanniens 48:e parlament
Storbritanniens 48:e parlament, Glasgow Hillhead (1982–1983)[4]
Ledamot av Storbritanniens 49:e parlament
Storbritanniens 49:e parlament, Glasgow Hillhead (1983–1987)[4]
Oxfords universitets kansler (1987–2003)
Ledamot av Brittiska överhuset (1987–2003)
Politiskt parti
Labour (–)
Liberaldemokraterna ()
Social Democratic Party ()
MakaMary Jennifer Morris
(g. 1945–)[6]
BarnCharles Arthur Simon Jenkins (f. 1949)[7]
Cynthia Delanie Jenkins (f. 1951)[7]
Edward Jenkins (f. 1954 och 1954)[7]
FöräldrarArthur Jenkins[7]
Hattie Harris[7]
Utmärkelser
Karlspriset (1972)[8]
Medlicott Medal (1997)[9]
Wolfson History Prize (2002)
Förtjänstorden
Storkorset av Portugals förtjänstorden[10]
Storkorset av Henrik Sjöfararens orden[10]
Storkorset av Karl III:s orden
Redigera Wikidata

Roy Harris Jenkins, Baron Jenkins of Hillhead, född 11 november 1920 i Abersychan i Monmouthshire, död 5 januari 2003 i East Hendred i Oxfordshire, var en brittisk politiker.

Jenkins var en ledande medlem av Labourpartiet och var ledamot av underhuset 1948–1987. Han ingick i flera Labourregeringar, bland annat som inrikesminister 1965–1967 och 1974–1976 samt finansminister 1967–1970. Från 1977 till 1981 var han ordförande i Europeiska kommissionen, kommissionen Jenkins.

Jenkins var biträdande ledare för Labourpartiet 1970–1972. Denna post lämnade han efter oenighet med partiledaren Harold Wilson angående landets anslutning till Europeiska gemenskapen. 1982 var Jenkins en av de fyra kända Labourpolitiker som bildade det nya partiet Social Democratic Party (SDP). I valet 1983 utsågs han till premiärministerkandidat för alliansen mellan SDP och Liberal Party. Jenkins adlades 1987 som Lord Jenkins of Hillhead och satt 1988–1997 i överhuset, där han var ledare för Liberaldemokraterna, det parti som bildades genom sammanslagning av SDP och Liberal Party, till 1997.

Jenkins var också författare av framför allt historiska biografier, bland annat om William Ewart Gladstone och Winston Churchill. Jenkins avled innan han hann fullborda sin tjugoförsta bok Franklin Delano Roosevelt. Richard Neustadt skrev största delen av det sista kapitlet om Franklin D. Roosevelts död och boken utkom postumt redan 2003.

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6bz92nb, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Darryl Roger Lundy, The Peerage, The Peerage person-ID: p19147.htm#i191463, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b c d e f g h i j k] Hansard 1803–2005.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b] läs online, www.assembly.coe.int .[källa från Wikidata]
  6. ^ The Peerage person-ID: p19147.htm#i191463, läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  7. ^ [a b c d e] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
  8. ^ Der Karlspreisträger 1972 Roy Jenkins (på tyska), läs online, läst: 14 december 2014.[källa från Wikidata]
  9. ^ läs online, www.history.org.uk .[källa från Wikidata]
  10. ^ [a b] läs online, www.ordens.presidencia.pt .[källa från Wikidata]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Företrädare:
Frank Soskice
Storbritanniens inrikesminister
1965–1967
Efterträdare:
James Callaghan
Företrädare:
James Callaghan
Storbritanniens finansminister
1967–1970
Efterträdare:
Iain Macleod
Företrädare:
Robert Carr
Storbritanniens inrikesminister
1974–1976
Efterträdare:
Merlyn Rees
Företrädare:
François-Xavier Ortoli
EG-kommissionens ordförande
1977–1981
Efterträdare:
Gaston Thorn