Hoppa till innehållet

Thomas von Westen

Från Wikipedia
Thomas von Westen
Född13 september 1682[1]
Trondheim, Norge
Död9 april 1727[1][2] (44 år)
Trondheim, Norge
Medborgare iNorge
Utbildad vidKöpenhamns universitet
SysselsättningPräst, missionär
Redigera Wikidata
En byst av Thomas von Westen vid Mo kyrka i Mo i Rana.

Thomas von Westen, född den 13 september 1682 i Trondheim, död den 9 april 1727, var en norsk präst och missionär, kallad Samernas apostel.

von Westen var sockenpräst i Veøy och en av de så kallade sjustjärnorna, en krets av präster i Romsdalen som hade gripits av pietismen. Kung Fredrik IV av Danmark tillhörde samma rörelse och beslöt sig för att inleda en missionsverksamhet bland samerna i Nordnorge, för vilken Thomas von Westen blev ledare 1716. von Westen gjorde tre missionsresor upp till Finnmark, lät bygga flera kapell och skolhus samt anställde lärare för samerna.[3]

År 1717 inrättade von Westen ett seminarium i Trondheim för utbildning av samiskspråkiga präster och lärare.[4] Detta kom att tjäna som förebild för sameskolor och kateketundervisning i Sverige.[5]

I november 1722 var Thomas von Westen i Rana på sin tredje och sista missionsresa. Han träffade då en överenskommelse med samerna i området om att de tillsammans med den finländske missionären Arvid Bistock skulle bygga ett kapell vid Vilasundet i den översta delen av Umeälven. Vila kapell stod färdigt senast 1725 och hamnade efter riksgränsens fastställande 1751 på den svenska sidan.[3]

  1. ^ [a b] Store norske leksikon, Store norske leksikon-ID: Thomas_von_WestenStore_norske_leksikon.[källa från Wikidata]
  2. ^ Ökumenisches Heiligenlexikon, Ökumenisches Heiligenlexikon-ID: T/Thomas_von_Westen.html.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] (på norska) Hemnes og Mo prestegjeld til 1850. Rana bygdebok. Mo: Mo sparebank. 1965. sid. 119–121. Libris 2294056 
  4. ^ Norrländsk uppslagsbok, uppslagsord von Westen, Thomas.
  5. ^ Nordberg, Arne (1977). Petrus Læstadius Journaler: kommentarer och ordförklaringar samt person- och ortsregister. Kungl. Skytteanska Samfundet. sid. 10–11