fornspråk

Svenska

Substantiv

Böjningar av fornspråk	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	fornspråk	fornspråket	fornspråk	fornspråken
Genitiv	fornspråks	fornspråkets	fornspråks	fornspråkens

fornspråk n

1. (lingvistik) språk i den form som det talades under dess äldre eller äldsta kända skeden (i forntiden)

   2001: Artemis Fowl, Eoin Colfer (översatt av Lisbet Holst):

   Artemis öppnade filen med fornspråk på sin översättningsmaskin och valde egyptiska.

   2006: I döda språks sällskap: en bok om väldigt gamla språk, Ola Wikander:

   Det som möjliggjorde tolkningen inte bara av fornpersiskan utan även av akkadiskan och ett tredje fornspråk, elamitiskan, var upptäckten av den så kallade Behistuninskriften.

2. (främst i bestämd form) ibland specifikt om fornsvenska

   1878: Svensk Språklära. 4:e uppl., Daniel Anton Sundén:

   Superlativen i fornspråket följer samma lagar som positiven så väl i den bestämda som obestämda böjningen.

3. (i plural) ibland specifikt om de klassiska språken latin och klassisk grekiska (ibland även inkluderande hebreiska)