Ursprungsfolk

Ursprungsfolk, ursprungsbefolkning, urbefolkning, urfolk och urinvånare är olika benämningar som i vardagligt talspråk avser antingen etniska folkgrupper vars förfäder var de första människorna att bebo och göra anspråk på ett visst geografiskt område som sitt territorium eller folkgrupper som var bosatta inom ett område, när andra folkgrupper grundade en stat inom samma område. I formellt språk förekommer skillnader mellan benämningarna; se avsnittet terminologi nedan. Grupperna har i regel eget språk, kultur och sedvänjor som skiljer dem från utomstående folkgrupper.^[1]

Benämningarna brukas huvudsakligen för grupper som delvis eller helt förlorat anspråk på sitt ursprungsområde, vanligen genom migration, kolonisering eller invasion från andra folk.

Terminologi

Begreppet ursprungsbefolkning avsåg från början folk som befann sig i ett området dit de första europeiska upptäckarna och kolonisatörerna anlände. I Amerika och Oceanien används denna definition av ursprungsbefolkning men i Afrika, Europa och Asien är begreppet mer svårdefinierat då folkvandringar, kolonisation och blandning av folkgrupper har skett under mycket lång tid. Flera olika definitioner av ursprungsfolk används idag:

Enligt en vetenskaplig, arkeologisk definition är en urbefolkning en folkgrupp som är ättlingar till de första mänskliga invånarna i ett visst geografiskt område.^[2]
United Nations Working Group on Indigenous Populations (WGIP) definierade begreppet 1972, med utökningar 1983 och 1986. FN:s definition av ursprungsfolk är att ursprungsfolk är de som har en historisk kontinuitet med samhällen i ett territorium som senare invaderades eller koloniserades av andra, anser sig själva skilda från den övriga befolkningen som nu lever i detta territorium, och strävar efter att bevara, utveckla och överföra sitt traditionella territorium och sin etniska identitet till framtida generationer.^{[källa behövs]}
ILO, Internationella arbetsorganisationen definierade begreppet i Konventionen om ursprungsfolk och stamfolk (ILO 169) år 1989 till att gälla folkgrupper som var bosatta inom ett område, när andra folkgrupper grundade en stat inom samma område.
I det svenska betänkandet "Samerna: ett ursprungsfolk i Sverige" definieras ursprungsfolk som "folk som härstammar från folkgrupper som bodde i landet vid tiden för fastställandet av nuvarande statsgränser och som helt eller delvis har behållit sina sociala, ekonomiska, kulturella och politiska institutioner"^[3]

Politisk organisering och rättigheter

Ursprungsfolk lever ofta nomadiskt på stora landområden och livnär sig på jakt, fiske eller boskapsskötsel. När landområdena senare har också befolkats med bofasta jordbrukare och skogsägare samt att mark tagits i bruk för vattenkraft, gruvdrift, oljeutvinning, järnväg och bilvägar skapas svårlösta problem kring markrättigheter. Det moderna samhällets privata ägande kolliderar med det äldre gemensamma ägandet som ofta finns hos ursprungsfolk. Problemen blir ofta svårlösta då lång tid förflutit sedan andra folkgrupper flyttat in och dessutom blandas folkgrupperna med tiden. Problem finns också kring bibehållande av språk och kultur. Utbildning och myndighetsutövning förenklas om det bara finns ett officiellt språk i ett land men detta försvårar ursprungsfolkens långsiktiga bevarande av sin kultur. För att skapa riktlinjer för ursprungsfolkens rättigheter kring dessa problem har olika deklarationer utvecklats inom FN-systemet.

ILO antog 1989 Konventionen om ursprungsfolk och stamfolk.

FN:s kommissarie för mänskliga rättigheter satte i augusti 1982 upp en arbetsgrupp för ursprungsfolk (WGIP) för att lyssna på ursprungsfolkens problem och arbeta för deras rättigheter. År 2002 etablerades FN:s permanenta forum för ursprungsfolk.

Mellan 1994 och 1997 arbetade FN med en deklaration. FN:s deklaration om ursprungsfolkens rättigheter antogs 2007 av generalförsamlingen med 143 ja-röster mot 4 nej-röster. USA, Kanada, Nya Zeeland och Australien röstade emot. Deklarationen anger en miniminivå för hur urfolksfrågorna bör behandlas, men är inte juridiskt bindande.

Den London-baserade människorättsorganisationen Survival International är en betydande internationell NGO för frågor kring ursprungsfolks rättigheter.

Ursprungsfolk i olika världsdelar

Av världens befolkning beräknas 250–300 miljoner tillhöra ursprungsfolk, beroende på hur beräkning sker.^[4] Beräkningarna är dock osäkra, beroende på skilda tolkningar av en inte helt klar definition, brist på etniskt definierad offentlig statistik och politisk kontroversialitet.

I boken Samer - ett ursprungsfolk i Sverige, utgiven av Jordbruksdepartementet och Sametinget, anges storleksordningar i utvalda områden på en världskarta enligt följande:^[5]

Asien 156 miljoner. Se även Ursprungsfolk i Asien

Kina/Ostasien 67 miljoner
Indien/Sydasien 51 miljoner
Sydostasien 30 miljoner
Västasien 7 miljoner
Ryssland 1 miljon

Afrika 14 miljoner. Se även Ursprungsfolk i Afrika

Västra/Nordvästra Afrika 8 miljoner
Östra/Nordöstra Afrika 6 miljoner
Kongo/Centralafrika 250 000
Södra Afrika 100 000

Amerika 33 miljoner. Se även Nordamerikas ursprungsbefolkning, Ursprungsfolk i Sydamerika

Kanada/Grönland 1,7 miljoner
Nordamerika utom Kanada och Centralamerika 13 miljoner
Brasilien 1 miljon
Västra Sydamerika 17,5 miljoner

Oceanien 2,1 miljon. Se även Ursprungsfolk i Oceanien

Papua/Nya Guinea 1,5 miljon
Australien 250 000
Nya Zeeland 350 000

Europa. Ursprungsfolk finns i de arktiska delarna av Europa (samer, nentser, komier), norra Kaukasus (tjerkesser) och i gränsområdet Frankrike/Spanien (basker).^[6] Se även Ursprungsfolk i Europa

Norge, Sverige, Finland, Ryssland 70 000

Ursprungsfolk i Sverige

Samerna är ett av Sverige erkänt ursprungsfolk eller urfolk.^[7]^[8] Detta beslutades första gången enligt regeringens proposition 1976/77:80, där det sades att "Samerna utgör en ursprunglig befolkning, som i Sverige är lika gammal som eller äldre än landets majoritetsbefolkning."^[9]^[10]

Dock har Europa befolkats av fyra förhistoriska invandringsvågor, varav de tre första bidrog till de germanska och nordiska folken (se svenskarnas ursprung), medan den samiska och finska befolkningen även har stor del av sina rötter i den fjärde vågen^[11] vilket gör regeringens proposition något missvisande.

Tornedalingarna och lantalaiset är meänkielitalande folk. Vissa företrädare för dessa driver också frågan om erkännande som ursprungsbefolkning i Sverige, med hänvisning till att kväner levde i området redan under järnåldern, men har ännu inte blivit accepterade.^[12].

Till skillnad från Norge och Danmark har varken Sverige eller Finland ratificerat ILO-konventionen om ursprungsfolk och stamfolk, med hänvisning till fortsatt behov av att överväga samers rättigheter till mark, vatten, jakt och fiske.^[13]

Se även

Referenser

Nationalencyklopedin

Ann Lewenhaupt, Ingvar Svanberg: Urfolk i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 28 april 2022.

Noter

^ Anna Skielta och Marie Enoksson. Fördomar och förklaringar. Samiskt informationscentrum, Östersund. ISBN 978-91-981500-0-1
^ Arkeologen Evert Baudou: "Samerna var inte de första människorna inom de områden där de funnits under de senaste årtusendena, och är därmed inte heller urbefolkning i den mening arkeologerna lägger i begreppet." Anders Ljungberg: Nya fynd skriver om Norrlands forntid i Populär Historia 1995:1, läst 2014-12-18
^ SOU 1999:25
^ Föreningen Fjärde världen Arkiverad 9 oktober 2009 hämtat från the Wayback Machine., läst 2010-07-28
^ Samer - ett ursprungsfolk i Sverige, Jordbruksdepartementet och Sametinget 2004, ISBN 91-974667-9-4. Siffrorna får tas med försiktighet. De är applicerade på en världskarta utan tydligt angivande av gränser för respektive område. Vidare anges att siffrorna, som totalt blir 206 miljoner för hela världen, inte omfattar alla ursprungsfolk.
^ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000 (uppslagsord ursprungsbefolkning)
^ ”Samerna – ett folk och urfolk”. Regeringskansliet. http://www.regeringen.se/artiklar/2015/06/samerna---ett-folk-och-urfolk/. Läst 20 januari 2017.
^ Utredningen om ILO:s konvention nr 169 (1999). Samerna - ett ursprungsfolk i Sverige: frågan om Sveriges anslutning till ILO:s konvention nr 169 : betänkande. Statens offentliga utredningar, 0375-250X ; 1999:25. Stockholm: Fakta info direkt. sid. 52. Libris 7653086. ISBN 91-7610-934-8. http://www.regeringen.se/49bbaf/contentassets/c0f657603579499caefd7da92c23b042/samerna---ett-ursprungsfolk-i-sverige.-fragan-om-sveriges-anslutning-till-ilos-konvention-nr-169
^ ”Regeringens proposition 1976/77:80 om insatser för samerna”. Sveriges Riksdag. 17 februari 1977. http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Propositioner-och-skrivelser/om-insatser-for-samerna_G00380/?html=true. Läst 19 december 2014. .
^ ”Kulturutskottets betänkande 1976/77:KrU43 med anledning av propositionen 1976/77:80 om insatser för samerna jämte motioner”. Sveriges Riksdag. 3 maj 1977. http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Utskottens-dokument/Betankanden/Arenden/197677/KrU43/. Läst 19 december 2014. . Utskottsförslagets samtliga beslutspunkter bifölls, och propositionen antogs därmed, enligt ”Riksdagens protokoll 1976/77:130”. Sveriges Riksdag. 12 maj 1977. http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Kammaren/Protokoll/Riksdagens-protokoll-1976771_G009130/. Läst 29 januari 2015.
^ ”Karin Bojs: Fjärde vågen bidrog till finnar och samer”. Dagens Nyheter. 25 mars 2018. ISSN 1101-2447. https://www.dn.se/nyheter/vetenskap/karin-bojs-fjarde-vagen-bidrog-till-finnar-och-samer/. Läst 28 september 2023.
^ ”Motion 2005/06:K359 Tornedalingar/kväner - riksdagen.se”. www.riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Motioner/Tornedalingarkvaner_GT02K359/?text=true. Läst 11 juli 2015.
^ Tobias Poggats (26 augusti 2011). ”22 års väntan - när antas ILO-169?”. Sveriges Radio. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=4664135.

Externa länkar

[samiskt-1] Anna Skielta och Marie Enoksson. Fördomar och förklaringar. Samiskt informationscentrum, Östersund. ISBN 978-91-981500-0-1

[baudou-2] Arkeologen Evert Baudou: "Samerna var inte de första människorna inom de områden där de funnits under de senaste årtusendena, och är därmed inte heller urbefolkning i den mening arkeologerna lägger i begreppet." Anders Ljungberg: Nya fynd skriver om Norrlands forntid i Populär Historia 1995:1, läst 2014-12-18

[3] SOU 1999:25

[4] Föreningen Fjärde världen Arkiverad 9 oktober 2009 hämtat från the Wayback Machine., läst 2010-07-28

[5] Samer - ett ursprungsfolk i Sverige, Jordbruksdepartementet och Sametinget 2004, ISBN 91-974667-9-4. Siffrorna får tas med försiktighet. De är applicerade på en världskarta utan tydligt angivande av gränser för respektive område. Vidare anges att siffrorna, som totalt blir 206 miljoner för hela världen, inte omfattar alla ursprungsfolk.

[6] Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000 (uppslagsord ursprungsbefolkning)

[7] ”Samerna – ett folk och urfolk”. Regeringskansliet. http://www.regeringen.se/artiklar/2015/06/samerna---ett-folk-och-urfolk/. Läst 20 januari 2017.

[SOU_1999:25-8] Utredningen om ILO:s konvention nr 169 (1999). Samerna - ett ursprungsfolk i Sverige: frågan om Sveriges anslutning till ILO:s konvention nr 169 : betänkande. Statens offentliga utredningar, 0375-250X ; 1999:25. Stockholm: Fakta info direkt. sid. 52. Libris 7653086. ISBN 91-7610-934-8. http://www.regeringen.se/49bbaf/contentassets/c0f657603579499caefd7da92c23b042/samerna---ett-ursprungsfolk-i-sverige.-fragan-om-sveriges-anslutning-till-ilos-konvention-nr-169

[9] ”Regeringens proposition 1976/77:80 om insatser för samerna”. Sveriges Riksdag. 17 februari 1977. http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Propositioner-och-skrivelser/om-insatser-for-samerna_G00380/?html=true. Läst 19 december 2014. .

[10] ”Kulturutskottets betänkande 1976/77:KrU43 med anledning av propositionen 1976/77:80 om insatser för samerna jämte motioner”. Sveriges Riksdag. 3 maj 1977. http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Utskottens-dokument/Betankanden/Arenden/197677/KrU43/. Läst 19 december 2014. . Utskottsförslagets samtliga beslutspunkter bifölls, och propositionen antogs därmed, enligt ”Riksdagens protokoll 1976/77:130”. Sveriges Riksdag. 12 maj 1977. http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Kammaren/Protokoll/Riksdagens-protokoll-1976771_G009130/. Läst 29 januari 2015.

[11] ”Karin Bojs: Fjärde vågen bidrog till finnar och samer”. Dagens Nyheter. 25 mars 2018. ISSN 1101-2447. https://www.dn.se/nyheter/vetenskap/karin-bojs-fjarde-vagen-bidrog-till-finnar-och-samer/. Läst 28 september 2023.

[12] ”Motion 2005/06:K359 Tornedalingar/kväner - riksdagen.se”. www.riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Motioner/Tornedalingarkvaner_GT02K359/?text=true. Läst 11 juli 2015.

[22år-13] Tobias Poggats (26 augusti 2011). ”22 års väntan - när antas ILO-169?”. Sveriges Radio. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=4664135.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]