Koncentration

Se även koncentration (psykologi).

Koncentration syftar på hur stor mängd av ett ämne som blandats med ett annat ämne. Vanligen rör det sig om en flytande lösning, eller vätska, men det är även möjligt att tala om koncentration för andra aggregationstillstånd.

Inom kemin är det enskilt vanligaste sättet att kvantifiera en lösnings koncentration att ange dess molaritet (c), vilket är den substansmängd (n) av ett ämne som finns per volymenhet lösning (V). Molaritet beräknas därmed med formeln c=n/V och har standardenheten molar (M) som är lika med en mol per liter, eller mol/dm³. Om molariteten av ett ämne X är c kan det anges som [X] = c.

Förutom storheten molaritet finns ett flertal andra sätt att kvantifiera koncentration, inklusive molalitet (substansmängd per massa av lösningsmedlet), molhalt, masshalt, massprocent, volymprocent och viktvolymprocent.

Masshalt anger koncentrationen i en lösning i enheten g/dm³. Massprocent anger masshalten i procent av en lösnings totala massa.

Koncentration och aktivitet

Koncentrationen av ett kemiskt ämne ska inte blandas ihop med dess aktivitet. Det är ämnenas aktivitet och inte deras koncentrationer som styr jämvikten i en kemisk reaktion.

Koncentrationen av ämnet X brukar betecknas [X] och aktiviteten brukar betecknas {X}.